Gratis onlineverktyg för rotorsaksanalys · för grupper
Fråga de människor som lever med det. Var och en skriver ner de orsaker de ser; sedan bedömer gruppen, ett par i taget, vilken orsak som driver vilken. Du får en karta över rotorsaker — inte en omröstning om symtom — och en lista över vad som måste ändras, som ingen kan vifta bort.
Redan bestämd? Se färdiga kartor under öppna frågor →
Tre saker folk gör, en sak du får. Med en facilitator eller utan; ingen workshopdag att boka. Folk deltar från telefonen, några minuter i taget: några effektiva timmar sammanlagt, utspridda över dagar eller i ett svep, som gruppen föredrar — eller i ett videosamtal per grupp, när ni vill ha det. Sju faser under ytan; tre som man behöver känna till.
Öppna ett rum, skicka länken. Alla skriver de orsaker de ser på sina egna kort, innan de ser någon annans. Inga namn på korten.
Ungefär tio minuter varAlla svarar på en kort fråga i taget: gör den här orsaken den där värre? En koppling hamnar på kartan bara när tre fjärdedelar säger ja. En splittring bevaras som en splittring.
Några timmar sammanlagt, i din egen taktRotorsaker till vänster, det folk känner av till höger, tvister markerade. Sedan föreslår gruppen åtgärder och bedömer var och en mot varje rotorsak — ingen önskelista.
Ditt att behålla, citera och bädda inStörre än en grupp? Ett rum delar upp sig självt i grupper om ungefär femton, var och en med sin egen vägg; hur många rum som helst kan ta upp samma fråga, och deras kartor slås samman till en som säger hur många grupper som hittade varje koppling. Så fungerar det →
En namninsamling säger hur många som vill ha något. En karta säger varför det fortsätter att hända, i gruppens egen bedömning, koppling för koppling — och vad som ska ändras först.
En färdig karta är ett dokument: varje koppling i den avgjordes av tre fjärdedelar av dem som bedömde den, och varje påstående har en sida som visar vem som tog upp det och hur det avgjordes. Ge den till den som kan ändra på saker. Den kan inte avfärdas som en stämning.
Rummet bedömer varje åtgärd mot varje rotorsak. Ut kommer en kort lista över konkreta förändringar, var och en med de orsaker den flyttar. En grupp kan räkna vad den fick — tre av åtta — och komma tillbaka för resten.
En karta namnger orsaker, inte syndabockar, och ingen i ett rum namnges. De som försvarar direktören och de som vill ha bort henne kan stå bakom samma karta, eftersom den säger vad som hela tiden går fel, inte vem som ska klandras.
Alla problem som ständigt kommer tillbaka, där de som vet varför är utspridda över skift, avdelningar eller en hel stad, och ingen har frågat dem ordentligt.
Sjukhus & kliniker
Varför är väntetiderna på akuten så långa?
Sjuksköterskor, vaktmästare, läkare och sekreterare ser var sin bit. Kartan lägger bitarna i ordning.
Arbetsplatser
Varför fortsätter bra folk att sluta?
Avslutningssamtal nämner droppen. De som är kvar vet vad den faller på.
Drift & säkerhet
Varför händer samma incident om och om igen?
En incidentgenomgång gjord av hela besättningen, med varje koppling bekräftad och varje tvist dokumenterad.
Skolor & universitet
Varför fortsätter närvaron att sjunka?
Lärare, föräldrar och elever i separata grupper kring en fråga; deras kartor smälter samman.
Städer & offentliga organ
Varför är bostäder oöverkomliga här?
Ett samråd som ger en orsaksförklaring, inte en rangordnad önskelista. Tusentals kan delta.
Strategi & tillsyn
Vad är det egentligen som driver det här?
För det arbete som brukar sluta i en konsults lista: en karta med sin proveniens, och det som inte gick att avgöra.
Organisatörer & kampanjer
Vad vill vi egentligen ha ändrat?
Sextio personer som är arga över samma sak är sällan överens om varför. Kartlägg det: rötterna är kraven, och kartan hamnar på skrivbordet. För organisatörer →
Hur det ser ut för en kommun, en arbetsplats, en tillsynsmyndighet, en kampanj → · Färdiga kartor du kan läsa nu →
Var och en har sin plats. Ingen av dem talar om för en grupp vad som orsakar vad, med gruppens egen bedömning bifogad. Det närmaste är en wiki: en wiki är människor som skriver en sida tillsammans; det här är människor som kartlägger orsak och verkan tillsammans, med oenigheterna bevarade. Detaljerade jämförelser → · Åtta format, tecknade →
| Omröstning eller enkät | Faciliterad workshop | Fem varför, fiskben | True Causes | |
|---|---|---|---|---|
| Vem resonerar | Ingen; svar räknas | Rummet, styrt av den som sätter ramen först | En analytiker, eller ett litet team | Alla, ett par orsaker i taget |
| Vad det mäter | Det som gör mest ont den här veckan | Det rummet kan enas om på en dag | En enda resonemangskedja | Vad som orsakar vad, vid tre fjärdedelar av rösterna |
| Vad du får | En rangordning | Ett blädderblock och en lista | Ett diagram | En karta över rotorsaker, varje koppling med sin proveniens |
| Oenighet | Utjämnad | Utslätad | Inte dokumenterad | Bevarad, markerad på kartan, skickad till en annan grupp |
| Hur många personer | Hur många som helst | Tio till trettio, i en sal | Ett team | Ett dussin till tiotusentals, online, från en telefon |
Kevin Dye kallade det effekten av felaktiga prioriteringar: i en komplex situation är de problem folk rangordnar högst med säkerhet de som ligger längst nedströms. Ett lager nämner plockfel, en akutmottagning nämner väntetider, ett departement nämner allmänhetens förtroende — och vart och ett av dem är en följd. Dra i reglaget.
De inringade punkterna till vänster är de verkliga drivkrafterna: tysta, strukturella, sällan i någons tankar. Till höger står det folk känner av vecka för vecka. Reglaget ställer in hur rummet avgör vad som räknas.
Spreadthink. Sätt femton insatta människor i ett rum och deras prioriteringar överlappar knappt — i våra körningar får 61–89 % av alla föreslagna punkter minst en röst. Inte för att någon har fel, utan för att en komplex situation överstiger vad en person kan hålla i huvudet.
Varför inte bara ställa bättre frågor? För att en orsak ingen röstar på aldrig granskas, hur bra du än frågar. Därför håller metoden några platser öppna för förbisedda idéer som kommer med en källa.
Varför inte låta AI avgöra? En modell kan läsa in ett argument i en struktur — vår gör det. Den får aldrig döma över ett. Varje utslag här fälls av människor eller beräknas enligt en fast regel.
Varje grupp går igenom alla sju på sin egen vägg. En värd öppnar och stänger varje fas, eller så gör en klocka det. Videosamtal är inbyggda: Förtydligande och Strukturering kan ske i ett samtal per grupp, på Jitsi, utan att något spelas in.
En idé per kort, ett påstående per idé, som svar på en enda utlösande fråga.
Författarna skärper innebörden. Dubbletter slås ihop bara när båda författarna samtycker — så att en populär formulering inte kan mångfaldiga sig själv.
Folk kopplar ihop idéer de bedömer som lika; en koppling håller när två personer gör den oberoende av varandra. Namn kommer sist och avgör aldrig en omröstning.
En fast budget av klistermärken för vikt, plus platser reserverade för förbisedda idéer som någon kan styrka med belägg.
Påverkar A B väsentligt? Besvaras par för par vid 75 % av avgivna röster; följderna härleds gratis.
Orsakerna, de djupaste först. En återkopplingsslinga räknas som en djup orsak; det som inget hänger ihop med visas, inte slopas.
Föreslå vad som ska göras, bedöm sedan varje åtgärd mot varje rotorsak för sig. Jämför planer. Anteckna förutsägelser.
En sal rymmer tvåhundra personer. Internet har ingen sal. Femton personer som överlägger online är inte det svåra. Det svåra är fyrtio rum som arbetar med samma fråga och slutar med ett svar, sedan fyra tusen, utan att någons börda växer. Varje grupp får sin egen vägg; rum kring samma fråga går samman, hur den än är formulerad; några få kort reser mellan rum, det gör inte människor; och varje grupps karta slås samman till en, med motsägelser publicerade, aldrig utjämnade.
Frågan är organisatören. Ingen behöver rekrytera rummen eller hålla ihop dem: en fråga publiceras, rum öppnar sig själva för alla med en adress på den plats den gäller, och kartorna viks ihop till en. Människorna på en fakultet eller i ett företag kan öppna dess rum utan att fråga fakulteten eller företaget. Ingen kommitté håller ihop det: tusentals människor i rum om femton, där var och en svarar på ett par i taget, når fram till en helhet som ingen av dem behövde hålla i huvudet.
Vad som uppstår. Kunskapen ett svårt problem kräver är utspridd. Inget rum ser hela problemet; varje rum har en bit av det. Varje rum skriver sina egna orsaker innan något kommer utifrån, så rummen utforskar innan de delar. Sedan färdas några få utvalda, olika kort, och varje rum bedömer dem som sina egna. Rummen får inte se varandras utslag medan de bedömer, så enighet mellan rum hittas, den kopieras inte, och en organisation räknas som en röst hur många rum den än öppnar. Där rummen är oense går paret vidare till andra rum, och det de inte kan avgöra publiceras som omstritt. Det som kommer ut är inte en lista över de största problemen, utan hur de driver varandra: en orsakskarta som inget enskilt rum hade kunnat rita, tjockare där fler rum hittade samma länk var för sig. Varför rummen inte följer varandra.
Ett nytt rum kan få det det missade. När dess egna människor har skrivit sina kan de mest relevanta orsakerna som tidigare kartor över dess fråga, eller rummen det är hopvikt med, har hittat komma in i det; några få utvalda, olika kort färdas mellan rummen; och ett privat rum — ett företags, ett sjukhus, ett departements — kan ta emot det de offentliga rummen om dess fråga hittade, utan att något av dess eget går ut. Det är svärmens andra hälft: den minns, ett kollektivt minne av det tidigare rum hittade. Läs de färdiga kartorna innan du öppnar ett rum; insikten kanske redan finns där att bygga vidare på.
Så att ingen enskild person, falang eller hög röst kan böja kartan. Så testades de.
Om en grupp är oense om huruvida en orsak påverkar en annan registreras paret inte som “ingen påverkan”. Det förblir öppet, och om ingen kan avgöra det visas det på kartan som omstritt.
Ett öppet par går till två andra grupper, dragna genom lottning så att ingen kan välja en vänlig. De svarar var för sig, och båda måste vara överens. Vilken grupp som får vilka frågor roterar.
Några platser på den korta listan hålls öppna för idéer som inte fick tillräckligt med röster. Vem som helst kan nominera en genom att bifoga en källa; den får en plats så snart en andra person håller med om att källan är relevant.
Folk grupperar liknande idéer så att en lång vägg blir lättare att läsa. Grupperingarna påverkar aldrig en omröstning eller resultatet. Om de gjorde det kunde den som drar gränserna styra utfallet.
Om en orsak påverkar en annan är en faktafråga: tre fjärdedelar av rösterna, sedan hamnar det på kartan. Hur viktigt något är, är en värderingsfråga: alla får samma fem röster, och resultatet rapporteras, “beslutas” aldrig. Att kräva tre fjärdedelar för prioriteringar skulle sudda ut det en minoritet bryr sig om.
Omstridda par bär på två olika tvister. Plattformen skiljer dem åt, eftersom bara den ena har ett mekaniskt svar. Prova logikkontrollen →
Ett ord flyttar sig. De två premisserna står kvar, de två slutsatserna står kvar, och argumentet går från tvingande till felslut. Grupper grälar om detta i timmar utan att märka vilket de håller i.
Vad maskinen får avgöra. Om en slutsats följer är beräkning, och det kostar inga röster. Om en premiss är sann är aldrig maskinens sak: det går till en panel, med beläggen bifogade.
Några effektiva timmar per person: ungefär tio minuter för att skriva kort, ett kort förtydligande och paren, som tar längst tid. Sprid ut dem över dagar eller ta dem i ett svep, som gruppens fokus och antalet kort tillåter; värden stänger varje fas, eller så gör en klocka det. Kartan finns att läsa i samma stund som den sätter sig.
Från ett dussin till tiotusentals. Ett rum delar upp sig självt i grupper om ungefär femton, var och en med sin egen vägg. Hur många rum som helst kan ta upp samma fråga, och deras kartor slås samman till en som säger hur många grupper som hittade varje koppling.
Ett användarnamn och ett lösenord; ingen e-post, om inte värden ber om bekräftade adresser så att en person är en medlem. Adresser lagras aldrig, bara en nycklad hash. Ingen nämns vid namn i en dialog, och en vecka efter att den avslutats förseglas rummet: det glömmer vilka som var där.
Gratis för upp till 100 personer. Större organisationer betalar per plan; registrerade ideella organisationer får Pro-planen gratis. Planer och priser →
En modell kan föreslå en skarpare formulering av en fråga, ställa en förtydligande fråga till en författare och läsa in ett argument i en struktur. Den fäller aldrig ett utslag: varje koppling på kartan kommer från folks röster eller från en fast regel, och du kan se vilket.
En karta över rotorsaker där varje koppling visar hur den avgjordes, en förteckning över det gruppen inte kunde enas om, åtgärderna bedömda mot varje rotorsak, och en sida för varje påstående som kan citeras, bäddas in eller läsas som JSON. Att bestämma vad som ska göras, och stå till svars för det, stannar hos dig.
Ja. Ett rum kan öppna sig för en domän, så att alla med en adress på en fakultet, ett sjukhus eller ett företag kan öppna dess rum och de andra kan gå in. Ingen därinne namnges, och kartan namnger orsaker, inte människor. Det institutionen får är kartan — oftast första gången den ser hela bilden.
En vecka efter att det är klart förseglas rummet: det glömmer vem som satt i det; bara värdens namn står kvar, eftersom frågan publicerades under det. Kartan, förteckningen över varje bedömt par, åtgärderna och förutsägelserna finns kvar, med en sida för varje påstående. En kampanj kan komma tillbaka ett år senare och peka på exakt vad som lovades och vad som rörde sig.
Frågan och dess ram, vem som får gå med och hur, takten i stegen och när vart och ett stänger, om rummet är privat eller listat, och det som följer: åtgärderna, planen, förutsägelserna. Det ingen bestämmer över är själva kartan — varken värden eller någon enskild grupp i rummet: en koppling kräver tre fjärdedelar av de avgivna rösterna, och en delad fråga går till andra grupper. Det är det som gör resultatet värt att ha: ingen kan säga att du styrde det.
Ja. Värden kan vara facilitator, och faserna Förtydligande och Strukturering kan hållas i ett samtal per grupp som facilitatorn leder. Utan facilitator håller reglerna faserna. Facilitatorer som kan Strukturerad demokratisk dialog kan hoppa över lektionerna.
Ja. Ett privat rum kan be om att få korten från listade rum om samma fråga: orsakerna andra hittade kommer upp på dess väggar, och inget av dess eget går ut. Varje färdig offentlig karta och varje delad karta kan läsas av vem som helst, och formuläret som öppnar ett rum säger till när frågan har ställts förut.
Byggt på publicerat arbete
Metoden är strukturerad demokratisk dialog (Structured Democratic Dialogue): femtio år av fackgranskat arbete och hundratals dokumenterade dialoger, från Warfield och Cárdenas till Christakis, Bausch, Laouris och Dye. De pekade ut skala som dess hårdaste gräns; att häva den gränsen är vad den här plattformen finns till för. En medveten avvikelse: ingen nämns vid namn i en dialog, eftersom det på en arbetsplats eller i en splittrad gemenskap är namnet som hindrar folk från att skriva det sanna kortet.
Polis, Remesh och Habermas Machine frågar vad en folkmassa är överens om. Det här frågar vad som orsakar vad, och bevarar det som inte går att avgöra. Mekanismvetenskapen kring det, reglerna som prövats mot blockröstning och implementationen är det vi lägger till.
En enda grupp kan köra hela vägen på några effektiva timmar, utspridda som den vill. Du slutar med en karta, en lista över rotorsaker, en förteckning över det som inte gick att enas om, och varje koppling som visar hur den avgjordes — ett dokument som överlever mötet, kampanjen och människorna som drev den.